Rädsla efter att ha fött barn...

 Nu var det ett tag sedan det skrevs något här, men nu går jag och tänker på något som jag vill skriva om. Det är fler som är sekundärt rädda, dvs, de har blivit rädda efter att ha fött sitt/sina barn, än de som är primärt rädda, dvs. inför födelsen av sitt första barn.

Man är alltså rädd för det "kända", i motsats till förstföderskan som är rädd för det "okända".

Om man som kvinna haft en födsel där det fanns känslor av panik, utsatthet, mm, är det svårt eller rättare sagt omöjligt att våga tro att nästa födsel kommer vara annorlunda eller bättre. Man vet vad man varit med om, vet ju inget annat. 

Ena delen av den räddas hjärna kan tänka att det kan nog vara annorlunda vid nästa födsel, men den andra delen tänker "aldrig, det tror jag inte ett dugg på!" Vad än alla andra runt omkring säger, alla vänner, kvinnor som berättat om sina olika upplevelser, barnmorskor och läkare, varför ska jag tro på dem? Jag VET vad jag varit med om!!! Så klart att samma sak kommer att hända igen!

Ovanstående är vad alla rädda flerföderskor jag mött har sagt sig känna......Mitt svar blir då alltid

 - "så klart att du som rädd känner så här, Du vore inte rädd om du kunde se lösningar och vågade se fram mot en ny födsel!" 

- Om du är rädd och vill börja bearbeta din rädsla blir din uppgift att våga se tillbaka på din födsel för att titta efter vad som var bra och vad du hade velat var bättre? Vi börjar där!

Ses / Jane

 

 

9 jan 2015