Kontrollbehov
Har tänkt mycket på vårt behov av att känna kontroll, som bara ökar känns det som. I de flesta fall kan vi kontrollera & bestämma över det mesta i våra liv. Vi bestämmer vilka våra vänner är, vem vi lever ihop med, vilken utbildning vi går och vart vi vill jobba och bo.
När vi helt plötsligt står inför att vilja bli gravid, eller motsatsen, att bli oönskat gravid, är det ibland det första okontrollerbara vi möter. Och det är bara början, sedan ska graviditeten fortgå, bebisen må bra i magen och den gravida kvinnan önskar såklart en komplikationsfri graviditet.
När det gäller allt som är utom vår kontroll när vi föder blir listan evighetslång!
Bara det att det är normalt i Sverige idag att föda inom hela fem veckor.....när ska förlossningen starta & hur? Sedan fortsätter bara den ena saken efter den andra som vi måste acceptera att det "bara blir som det blir". Vissa av oss klarar detta och kan tycka det är skönt att inte veta allt innan.
Den som är rädd känner istället oro och rädsla inför det som är okänt. Tänk vad skönt det vore om vi alla på ett skonsamt sätt fick möjligheten att vara med på ett antal födslar, kvinna som partner. Nej, istället ska vi prestera på topp första gången!
Detta kan för vissa kännas helt omöjligt, man är ju rädd för förlossningen! Men tanken är helt hypotetisk och det jag menar är att man då inte bara har sin fantasi att tillgå, utan tankarna kring att föda blir mer verklighetsförankrade.
Fantasin är många gånger värre än verkligheten.
De som har fött barn och blivit rädda efter det, hur tänker jag kring det? Ja, då är det inte längre rädsla för det okända, utan rädsla för det kända. Det handlar ofta om samma sak, att handskas med det okontrollerbara och göra det kontrollerbart. Det man kan kontrollera är hur man mår när man föder....
Hur våga släppa kontrollen och låta kroppen föda? Det är på ett sätt enkelt men ändå svårt...skriver mer om det i ett kommande blogginlägg:)
Hälsningar Jane
