Att inte våga berätta om sin rädsla

 

Det första som måste ske för att man ska kunna bearbeta sin rädsla eller oro är ju att faktiskt bli medveten om att man är rädd.

Vissa av er tänker säkert, hur kan man "missa" det? Rädslan är för vissa helt dominerande, det enda man kan tänka på, en känsla av att tankarna bara snurrar runt, runt. Andra är så rädda så att de inte ens vet det på ett medvetet plan. Då tenderar man till att skjuta på beslutet att bli gravid, för någonstans i slutet av graviditeten måste något hända som jag inte ens vill tänka på - förlossningen!

Eller så blir man gravid för att önskan om ett barn är större än den "omedvetna" rädslan. Då efter att graviditetsbeskedet är ett faktum, uppkommer direkt en känsla av starkt obehag över att ens tänka tanken att föda barn, så då tänker jag inte på det....

Det mest använda sättet att hålla rädslor/oro stången är att undvika/blunda, att låtsats som att det jag är rädd för aldrig kommer att ske. Fungerar ett tag, men ju längre i graviditeten man kommer och bebisen växer i magen, ju svårare är det att ignorera rädslan. Helt logiskt kommer tankarna på att den här stora saken i magen ska ut! 

Många gravida berättar om sin rädsla inför att föda senare i sin graviditet, ibland runt v 20 eller så väntar man till v 32-36. Oftast hinner man reda ut vad rädslan består av och hitta lösningar. Men det bästa måste vara att man får hjälp tidigare i graviditeten. Av många anledningar, men den främsta är att det tar energi att vara rädd, även om det är omedvetet. Man har svårt att njuta av sin graviditet och att knyta an till bebisen i magen.

Hur kan man då upptäcka att man är rädd? Och hur kan barnmorskan på MVC hjälpa kvinnan att se och berätta om sin rädsla? Jo, att man "vågar" ställa fler frågor, och gör det redan på inskrivningen! Att man inte bara lämnar ämnet efter ett "det ska väl gå bra, alla andra har klarat det" -svar.....Utan penetrerar ämnet ytterligare, och när man känner sig säker på att det inte finns någon undanträngd rädsla där bakom "orden", kan man släppa ämnet, för den gången!

 

Ha det gott! Jane

  

 

 

4 feb 2015